|
|
|
|
|
|
|
Utskriftsversion |
Den kyliga användbarheten |
Av: Christian Wåhlander | 2004-03-31 |
Ordet användbarhet får mig närmast att tänka på en häftklammerpistol. För en sån är ju bra att ha ibland, den är användbar. Enkla verktyg, anpassade för en tydlig typ av handling, de är användbara. Och ordet användbart är användbart i såna sammanhang. |
När det gäller webbapplikationer (eller vilket ord som just för tillfället är mest politiskt korrekt att bruka för en sajt) blir det svårare. Ty en webbapplikation är också ett verktyg, men ett komplext. Här kommer begreppet användbarhet att omfatta så mycket mer. En webbapplikation har ett antal uppgifter. Dessa uppgifter varierar beroende av syftet. Är syftet ren informationsspridning, utan minsta tanke på egen vinning? Eller är syftet informationsspridning som man tänker tjäna sig en hacka på, statusmässigt eller ekonomiskt (likt denna sajt)? Eller kanske rentav rakt av försäljning av varor eller tjänster?Beroende på syftet vill man styra användaren på olika sätt. Manipulera, skulle man kunna säga, om man vill ta till ett mer laddat ord.Låt oss ta exemplet med den rena informationsspridningen (som nog är ganska sällsynt, men ur exempelsynpunkt lagom generellt). Användbarhet i detta fall handlar om (för användaren)- att informationen är intressant. (Vad som är intressant beror ju väldigt mycket på användarens egen bakgrund, bildning, osv)
- att informationen är presenterad i ett lagom färdigtuggat/bearbetat format. (Vad som är lagom beror ju väldigt mycket på användarens egen bakgrund, bildning, osv)
- att det går att navigera i informationen efter eget huvud, att man kan göra de val man vill, byta vyer, komma vidare, hitta relevanta länkar.
(Vilka vägar den enskilda användaren vill gå vet endast hon själv, men med hjälp av statistiska underlag kan man komma ganska långt) Dessutom, information om någonting är inte något statiskt, utan tvärtom dynamiskt, föränderligt, eftersom antalet perspektiv på en godtycklig idé eller materieanhopning är i princip oändligt. Och att idén eller materieanhopningen i sig också förändras över tiden. Därför finns även en annan sorts användbarhet som användaren söker, nämligen den långsiktiga. Dvs behovet av att informationen växer, inte kvantitetsmässigt helst, utan kvalitetsmässigt. Nu beror ju kvaliteten av kvantiteten i vissa fall, men det låter vi bli att fördjupa oss denna gång. Och hur uppnår man då långsiktig användbarhet? Jo, via någon form av interaktivitet. T ex enkla feedbackformulär, eller forum, där var och en har möjlighet att lämna just sina perspektiv. Eller kanske via en tjänst där vem som helst får skriva en artikel, ett inlägg… För att det inte ska bli endast en anhopning av information, en intellektuell soptipp beskriven av sin kvantitet, krävs någon form av redaktionell insats hos webbplatsens ägare.
Om vi nu studerar de tidigare nämnda problemen ur användarens horisont, så blir alltså kraven hon ställer följande:- Ämnet i sig ska vara intressant (rätt informationsscope)
- Informationen ska skildras ur rätt perspektiv/vy (rätt informationsbearbetning) för att vara mottagbar.
- Nivån på informationen ska vara tillräckligt hög, eller djupet tillräckligt djupt, eller hur man väljer att säga.
- Hon ska själv kunna bidra med sin kunskap, sina perspektiv, åsikter.
Om hon tycker att webbplatsen är tillräckligt bra på ovanstående punkter kommer hon att komma tillbaka. Varför? Jo, hon fick ut något hon ville ha ur webbplatsen. En känsla av tillfredsställelse. Och hur får man lite mer konkret fram denna tillfredsställelse hos användaren? Vad gäller punkt nr 1 så måste man helt enkelt bestämma sig för vem man vill nå. Alla människor är inte intresserade av samma ämnen. Däremot är det ju så att vissa ämnen kan attrahera fler människor än andra, vilket till exempel kvällspressen och alla reklammakare redan räknat ut. Robinsonbertils sexattacker säljer mer än postens senaste utgivning av frimärken (om det inte är sexmotiv på märkena förstås). Alternativt kan man försöka ha information om alla ämnen som finns, men då ska man kanske byta namn till yahoo eller google. Punkt nr 2 kan man påverka i hög grad, frågan är hur mycket energi man vill lägga ned. Man kan tänka sig en stor mängd basfakta, i sig själv oöverskådlig och svårsmält, som man gör en massa olika vyer till, anpassade till olika mottagares förmåga. Punkt nr 3 är besläktad med nr 2 vad gäller lösningen. Punkt nr 4 innebär att användaren helt enkelt får hjälpa till att komplettera ”databasen”, eller basinformationen. Och/eller presentationen av datat.
Detta betyder att grundfrågorna en webbplatsägare ska ställa sig är:- Vem är intressant för mig (till vem riktar jag mig)?
- Hur intressant är hon för mig (hur mycket energi ska jag lägga ned på att nå fram till henne)?
Resten löser sig så att säga av sig självt. Bildligt talat, eftersom det är efter denna eftertanke det ”riktiga”, operativa arbetet sätter in, med att mera exakt undersöka hur hon fungerar och vad hon vill, och anpassa sin applikation efter detta.
Ovanstående är förmodligen inga nyheter, men nödvändigt att diskutera för att kunna komma fram till följande slutsats: Det är DU (webbplatsägaren/applikationsägaren/produktägaren) som bestämmer. Du bestämmer vem du vill nå, vem som är intressant. Du bestämmer hur informationen ska presenteras. Du har ett mål, ofta ett kommersiellt, och du behöver ett användbart verktyg för att nå detta mål, och ett sådant verktyg är t ex webbplatsen. Du måste också utvärdera hur användbart detta tveeggade svärd är för Dig! Du sorterar bland användarna för att hitta den rätta att lämna information till… användaren sorterar bland informationen för att hitta den mest intressanta, bäst presenterade, lättast åtkomliga…
Och så kommer vi slutligen fram till grunden för kommunikation: ett utbyte. Du får vad du vill ha (pengar/ära/berömmelse), hon får vad hon vill ha (information/tjänster/prylar).
En ganska kall form av kommunikation, visst? Handlar inte så mycket om kärlek eller vänskap eller värme? Men så ser världen oftast ut idag. Såväl för arbetsplatser som webbplatser. Och det är denna kyla som utgör grunden för den distanserade affärsverksamhet man kan ägna sig åt via webben. Med hjälp av - användbarhet.
|
|
|
|
|